Jag hör dig, kära prestige, ja, jag har nu utropstecken i 3 av 5 bloggpostsrubriker, till och med efter varandra och just det, jag råkade skriva Corina istället för Corona i ett av inläggen och jag har inte ens gått in och ändrat det. Det finns säkert ett tjog andra stavfel som jag inte sett än och jag har inte rättstavningsgranskat inläggen för jag vet inte hur det skulle gå till på annat sätt än att jag klistrar in dem i Word och sätter på stavningskontrollen. Men jag är inte där och du är inte välkommen här, än på långa vägar. Hejdå.
Ja. Samordningsnummer. Det blev ett antiklimax när det äntligen damp ner i brevlådan efter 15 månaders väntan för James. Dels för att det var förtäckt som ett A-skattebevis, så det var inget direkt besked, samordningsnumret bara stod där, under hans namn. Dels var det inte baserat på födelsedatum så det hela känns extremt anonymt och opersonligt. Men ändå, nu har han det i sin låda på skohyllan. 15 månader….jisses..
15 månader utan mobilt Bank-ID, därmed 15 månader utan SL-app, mobilbank, köp online, registrera sig på hemsidor och hos leverantörer. 15 månader utan ett bankkort för vuxna, istället har han gått runt med ett Maestrokort för barn, som man inte kan använda online, inte har någon kontaktlös ”blipp”-funktion eller några som helst försäkringar kopplat till sig.
15 månader utan hemförsäkring, rätt till landstingsfinansierad sjukvård, tandläkare ,koppling till Sverige i någon som helst juridisk mening. 15 månader, i princip utan identitet.
Nu sitter det där. På ett papper om A-skatt. Så fruktansvärt tråkig och samtidigt fantastisk grej som vi andra som bott här sedan barnsben inte behöver gå runt att tänka på. Det är knappt så vi vet var vi ska börja! En första hälsokontroll, banken, kolla upp en gammal knäskada, välja tandläkare…listan kan göras lång på saker som vi andra tar förgivet i vår samhällskvalité.
brevettillnågon 